tisdag 25 juni 2013

Gräs upp till öronen!

I söndags öppnade vi upp till hagen utmed ån. Molle och compani kan nu promenera en låång sträcka. På måndagen när jag hämtade Molle för dagens ridpass så hade de inte sett att de kunde gå ut i det höga gräset. När jag hade ridit klart släppte jag ut Molle en bit ner i hagen, rätt ut i det höga gräset. Windy fick syn på honom och var först tveksam om det verkligen gick att gå ut där eller om trådarna fanns gömda i gräset. Till slut vågade hon sig ut. Gräset når dem långt upp på magarna! Hagen är långsträckt utmed ån och den sluttar ner mot ån. Oftast ser jag dem inte från stallet. Kommer man med bil på andra sidan ån ser man dem bättre. Molles vita kropp är ett bra lysmärke! Idag när Ann-Sofie och jag skulle rida så var de allra längst bort. Vi suckade och ojade oss för att behöva gå halvkilometern för att få in dem. När vi var i slutet av den nerbetade delen fick de syn på oss och började trava utmed ån upp till oss. Rediga hästar. Vi stod och väntade på dem med kraftfoder som belöning. När de väl travat fram till oss rusar de förbi oss och sätter av i full galopp över den nerbetade delen och rakt upp i uteboxen. Oss och kraften struntade de i. Smidigt att hämta dem! De var dessutom uppvärmda och klara.

Lite orolig för Molles ben blev jag så klart. Det var racerfart med bock och spark backut på slutet. Men jag travade lite idag under ridpasset och allt kändes bra. Tur!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar