torsdag 18 juli 2013

När idyll förvandlas till mardröm 1

Om ni läst tidigare inlägg så har ni sett bilder på och läst om hästarna som går utmed ån. De har det riktigt bra där - oftast. Härom dagen var olyckan framme och det hade kunnat sluta riktigt illa.

I början av ådelen av hagen ligger ett kraftverk. Turbinerna är ovanför hagen och där hästarna går kommer vattnet ut genom turbinerna. Just där vattnet kommer ut är det lite strömt. Där riskerar vanligtvis inte hästarna att hamna eftersom det är väldigt brant och långt ner till åkanten. Då, häromdagen, gick en av hästarna för långt ut på kanten för att beta och trillade i.

På morgonen gick jag ut till hästarna för att hälsa på dem och för att se att de hade det bra. De stod i uteboxen vilket jag tyckte var bra, då är det inte långt att gå för att hitta dem. Är de längst bort är det en promenad på 600m enkel väg, att gå. Jag klappade om Windy och hon buffade kärvänligt tillbaka. Molle stod längst in i boxen men kom också fram för att hälsa. Jag pratade med en stund och började spana efter Nisse. Vart var han? Ibland står han kvar ute och äter när mina gått in i skuggan men han brukar aldrig vara långt borta. Nu kinde jag inte se honom. 

Jonas tog en åktur utanför och i hela hage, åktefram och tillbaka ett par vändor. Det fanns ingen mer häst. Nu började jag bli lite orolig. Vi försökte hitta naturliga förklaringar och kom upp med den ena iden efter den andra om vad som kunde ha hänt. Alla idéer handlade om landvägen. Vi vågade inte tänka på åsidan och vad som hänt där.

Fortsätt till nr 2.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar