Ridlektionen

Måndag igen, dags för lektion. När jag skulle åka hemifrån slog det mig, jag ska ju ha med fika! Så typiskt, jag visste att jag skulle glömma det. Snabbt som tusan på med kaffet och raffsa ner bröd, smör och pålägg i en kasse. Som tur var hade vi ett paket smarriga kakor kvar från helgen då Johan fyllt år.

Kom med andan i halsen till ridskolan och möttes av mina kompisar som förkunnade att jag skulle ha Rockan idag. Va?!! Då blev jag nervös. Jag trodde jag skulle fortsätta med Ambra. I all evinnerlighet. Hur skulle nu det här gå? Förra veckan red jag bakom Anna K på Rockan då han gjorde några riktigt fina luftsprång. Hade det varit jag i sadel hade jag åkt av. Därför blev jag nervös.

På darrande ben gick jag ner till ridhuset och satte mig upp. Det kändes rätt bra ändå men galoppera kanske jag ändå skulle hoppa över... Lektionen startade och alla bedyrade att Rockan var en så fantastisk häst. (Men Anna ville inte byta bort Manne mot Rockan.) Skritt och travarbetet gick bra. Jag var lite försiktigt och vågade först inte hålla, klämma och trycka så hårt som jag kanske behövde men efter ett tag så gjorde jag nog det i alla fall. Han gick riktigt fint. Men så kom vi då till galoppen. Hjärtat började darra i bröstet igen men jag var ju tvungen att ge honom en chans nu när han hittills skött sig så bra. Förts ville han inte fatta galopp, jag var nog för otydligt. Sedan gick det riktigt bra! Jag krävde inte mycket av honom i galoppen utan kände mig nöjd med att jag vågade låta honom rulla på. Endast en gång tog han ett luftsprång och det var mycket litet så det gjorde ingenting. Om jag ska rida honom nästa vecka igen kommer jag inte vara lika nervös. Kanske till och med så att han var lite roligt att rida!