Otur med hästar

Du är inte ensam.

Jag bläddrade just på facebook och läste   två av mina fb-vänners inlägg där de skrev om sin otur med hästar. Någon var redo att ge upp. Då började jag fundera på min egen hästhistoria. 

1. Putte, min första egna häst. Lever än idag. Är 22 år tror jag. Jag sålde honom för nästan 10 år sedan.

2. Remi, min första nordsvensk. Dog av brusten blindtarm.

3. Torp-Lisa, min andra nordsvensk. Avlivades pga av en olycka i hagen.

4. Orly, en importerad häst som skrämde mig med stegringar och annat trots. Honom sålde jag efter 3 månader.

5. Lillen, hade jag på prov  i 3 månader och sände tillbaka till hästhandlaren Mimmi. Han gick aldrig igenom besiktning.

6. Perticia, en underbar nordsvensk som jag sålde när jag fick barnen.

7. Eddi, ett halvblod som dömdes ut och avlivades efter ett par år hos mig.

8. Skorpan, min bästa häst hittills. Efter tre år dömdes han ut och avlivades.

9. Salvia. Fick efter två år kronisk hovledsinflammation. Såldes som avelssto för en spottstyver.

10. Katha-Zarah, min senaste nordsvensk. Kommer säljas för en spottstyver pga hälta.

11. Windy, min treåring efter Salvia. Är ca 15 cm för liten för mig. Miss i planeringen.

12. Molle. Halt kort tid efter köp. Blir han någonsin bra?

Tro mig, jag har rannsakat mig själv många gånger om ovanstående beror på mig. Jag har kommit fram till att så INTE är fallet. Men flera gånger har jag övervägt att byta till kaninhoppning istället. Så mycket känslor, tid och pengar alla skadade och sjuka hästar kostat...

Säkert har jag glömt någon häst i min summering. Men det har minsann aldrig varit lätt!

Så du med otur, du är inte ensam.